När Towa kom till världen...

Söndagen den 18e september var vi bjudna på middag hos mina föräldrar. Jag hade ont lite till och från men tyckte inte att det var så allvarligt. Vi stannade dock inte kvar så länge som vi brukar, för jag kände att OM det skulle sätta igång så ville jag vara hemma.

När vi satt i bilen på väg hem till byn så gjorde det lite ondare och vi började prata om att vi skulle ringa Farmor. Vi kom hem och jag ställde mig i duschen. Darlingen ringde in till förlossningen och förklarade läget och de bad oss åka in. Farmor kom och jag la fram kläder som Oliwer skulle ha på dagis dagen efter ifall att vi skulle bli kvar på sjukan.

Vi kom in till sjukan på kvällskvisten (ca 19.30). Jag var öppen ca 3 cm. Pratade lite med BM Mia, tog ctg-kurva och pratade lite om olika smärtlindring. Eftersom att jag inte hann med nåt alls med Oliwer så var jag helt grön på den punkten. Hon förklarade lite vad EDA innebar. Hon sa att hon inte riktigt visste om förlossningen var på gång, eller inte, men eftersom att jag var andraföderska så kunde det gå jättefort när det väl satte igång. Hon frågade oss hur vi kände och frågade vad vi ville göra. Hon var inte riktigt säker på om hon ville släppa hem mig eller inte. Darlingen sa att han trodde att jag ville ta ett bad. OM jag ville. Så blev det. Ett långt varmt bad.

Efter badet fick jag en riktig "må-illa-attack" och kräktes. Usch.


När jag hade badat och kräkts klart så fick jag testa lustgas.



Jag fick testa lustgas en liten stund när Oliwer föddes när jag skulle trycka ut moderkakan, men mer har jag inte testat det.

Det smakade äckligt och jag mådde lite illa. Kan vara så att jag kräktes lite då oxå.

Det blev Barnmorskebyte och den nya barnmorskan skulle få bestämma om vi skulle bli kvar över natten eller få åka hem.

Jag var fortfarande öppen ca 3 cm och vi kom fram till att jag skulle få en hög med piller och sen få sova under natten. Jag tryckte i mig alla piller och la mig till rätta för att somna. Darlingen fick sova på förlossningssängen och jag fick en "vanlig" säng.

Jag tyckte att jag fortfarande hade jätteont i höften/skinkan, så de erbjöd att jag skulle få en varm handduk
. Det lät som en alldeles utmärkt idé tyckte jag och väntade, väntade och väntade. Till slut ringde jag på klockan igen. Undersköterskan kom in och jag sa att jag inte hade fått min handduk som jag "beställde" för jättelänge sen. Hon förklarade att jag hade somnat innan de kom in med den och att det hade gått nästan en timme. (Hehe, det är då man fattar hur starka smärtstillande piller och sömnpiller det finns)

Det lindrade iaf ganska mycket med handduken och jag sov till nästa morgon kl 8.


Våran BM Mia var åter på plats och kom in för att titta till oss. Hon sa att jag var öppen 3-4 cm och tyckte att vi skulle gå för att äta lite frukost. När vi hade ätit så frågade hon oss vad vi ville göra.

Min enda plan på hela den måndagen var att jag skulle bleka håret så vi bestämde att vi skulle få åka hem för att fixa det, men att rummet skulle stå kvar och att det var "vårt rum". Vi bytte om och vaggade iväg mot bilen. Vi kom knappt till bilen innan det började göra galet ont igen.


Envis som jag är så åkte vi hem till byn. Jag hade ju faktiskt ett blogginlägg att skriva oxå;) (hade en tävling som hade avslutats dagen innan).

Jag låg på sängen i ca 20 min och vred mig av smärta och hade jätteont. Darlingen tittade på mig och sa bara "NU åker vi in igen". Han ringde förlossningen och sa att vi var på väg in igen varpå vår BM svarar "Det visste jag väl;)". Hehe.

När vi väl var inne igen så fick jag byta om till den snygga vita skjortan igen och koppla upp ett nytt CTG. Klockan var ungefär 11. De såg på mig att jag hade ondare än vad ctg-kurvan visade och de frågade om jag ville ha någon smärtlindring. Jag nöjde mig med lustgas ganska länge, men lite efter 12 hade jag jätteont och ville testa EDA. (Epidural).

De testade skulle sätta en nål för att koppla på dropp. Det misslyckades gång på gång, och jag tror att de stack mig ca 10 gånger på olika ställen. I vänstra armvecket brast tom ett blodkärl. (Det blev en stor bubbla med blod).

När väl nålen satt så skulle narkos läkaren Karin sätta EDA:n. Barnmorskan och undersköterskan tryckte ihop mig till en "ostbåge" och Narkosläkaren försökte sätta "den lilla nålen". Det misslyckades flera gånger och när väl nålen satt så satt den inte tillräckligt långt in, så det funkade inte ändå. De ringde efter en annan narkosläkare. Harald. Han visade Karin att man kunde sätta den lite högre upp och han lyckades på första försöket.



Medans de försökte sätta EDA:n så tog BM hål på hinnorna så att vattnet gick. Lagom tills de hade satt EDA:n färdigt så var jag öppen fullt och fick börja krysta.

Kl 14:01 gjorde jag första krystvärken. Efter en stund kom andra värken och bebisens huvud kom ut. Det kändes som att det tog en halvtimme innan jag fick trycka på igen, men 14:07 kom tredje och sista krystvärken och Towa föddes.

Darlingen utbrast; "Det blev en tjej!!!" :)



Narkosläkare Karin fick för första gången vara med på en hel förlossning och BM bad henne att ta över kameran. Hon tog massor med kort när Darlingen klippte navelsträngen och några familjebilder.

Så fort BM la upp Towa på mitt bröst så började hon att suga. En hungrig liten flicka :)


Jag sprack lite på "insidan" och fick sys två små stygn.

Eftersom att jag var bedövad så fick jag inte röra mig från sängen på ett par timmar så jag och Towa gosade gärnet. När de två timmarna hade gått så ringde jag på klockan och en "Jordemor" kom in. Jag frågade om jag fick gå på toa och hon frågade om jag ville duscha.

De hjälpte mig upp och jag ställde mig i duschen. Åh vilken underbar känsla! Efter nästan en hel graviditet med foglossning så var det så underbart att kunna röra sig igen! Jag kände att jag hade fått tillbaka min kropp.

Jag stod länge och väl i duschen och njöt av varje sekund. Tvättade håret (som aldrig hade hunnit blekas) och tvålade in mig.

När jag var klar med duschandet så kom de in med grattisbrickan.



Åh vad gott det var!


Vi blev en medlem rikare i vår lilla familj och kan nu titulera oss som "Tvåbarnsföräldrar" :D





Underbara lilla Towa föddes Måndagen den 19/9-2011 kl 14:07. Hon vägde 3280gr och var 50cm lång ♥



Vi skrevs ut från sjukhuset Onsdagen den 21/9.


Jag är jätteglad över mina två förlossningar, och antar att jag har haft ganska "enkla" förlossningar. Jag skulle inte tveka om att föda fler barn, så vi får väl se vad som händer och sker i framtiden, men just nu tänker jag ägna all min tid åt mina älskade fina barn ♥




Lika men ändå olika

Tänk att det kan skilja så mycket mellan olika graviditeter.

Man tycker ju ändå att en graviditet är ju alltid en graviditiet.

Med Oliwer hade jag en jätteenkel graviditet
. Jag mådde lite illa i början, men det gick över ganska snabbt. Jag hade inte ont någonstans och hade lätt kunnat jobba dagen innan förlossningen.

Jag blev beviljad havandeskapspenning (gravidpenning), men hann aldrig utnyttja den. Jag hade 4 veckors semester och sen kom han. Som en blixt från klar himmel i v 34+5.

Jag hann aldrig tänka. En sköterska på Eskilstuna förlossning berättade att jag skulle få en bebis inom två dygn. Jag trodde inte på henne, det var ju ca 5 veckor kvar till beräknad födsel.

Oliwer kom efter några timmars värkar. Älskad från första stund.



Nu, lite mer än 3 år efter att Oliwer kom så väntar vi på hans (första) syskon.


Den här graviditeten har varit tvärt emot den förra. Jag har mått illa. I nästan 19 veckor. Från vecka 15 fick jag problem med höfterna. Jag blev sjukskriven från v 28.

Nu är jag i v 38 och går in i v 39 på fredag. Tiden går galet fort men samtidigt galet sakta.
Jag har massor med förvärkar och sammandragningar, främst på kvällarna men även på dagarna.


NU, Lillbebis får du faktiskt komma ut, så din stackars gamla mamma slipper lida och ha ont i kroppen.




Ni som har flera barn, hur har ni upplevt era olika graviditeter? Vore skoj att läsa lite om era erfarenheter.

Grattis till MIG:)

Idag fyller jag år, hela 28 år:)




(bilden är från igår)


GRATTIS TILL MIG!!!

Kvällsdopp:)

Nu ikväll fick vi för oss att ta ett kvällsdopp, så vi åkte till en camping som heter Gullbranna.

Den ligger lite söder om Halmstad. Anledningen till att vi valde den är att våra vänner Jocke och Angelica bor där just nu:)






Det var underbart skönt i vattnet och vi hade kunnat badat länge länge:)

God natt!



Psssssst, 57 dagar kvar tills beräknad födsel;)

Inte många veckor kvar



V 29+6.

Tiden går alldeles för snabbt! Fast samtidigt går den alldeles för sakta! Jag längtar tills Lillbebis tittar ut och förhoppningsvis i samma veva blir av med foglossningen!

Någon mer som verkligen längtar efter Bebis är blivande storebror♥

Foglossning

Jahapp, då blev jag sjukskriven. Jag härdade ut 6 timmar på jobbet, men sen blev det för jobbigt, så kl 10.30 åkte jag hemåt.

Anledningen är foglossning.





Bäcken- och ländryggsbesvär vid graviditet (foglossning, symfyseolys)

Bäcken- och ländryggsbesvär kan uppstå vid graviditet. Bäckenlederna mjukas nämligen upp under graviditeten och det är en normal process som utvidgar bäckenet. En del kvinnor kan få smärtsamma besvär - andra känner inget alls. Har du besvär eller känner obehag kan du fråga din barnmorska om råd.

Bilden visar var bäckenfogarna finns Bäckenfogar Illustratör: Svenska Grafikbyrån

Under graviditeten förbereder sig kroppen inför förlossningen genom att producera mer av hormonet relaxin. Hormonet gör att senor, ligament och bindväv mjukas upp. Bland annat mjukas bäckenlederna upp och blir mer töjbara. Det sker för att bäckenet ska kunna utvidgas. Förutom de hormonella förändringarna som sker och som kan orsaka besvär, förändras också hållningen på grund av den ökade tyngden som graviditeten medför. Detta kan innebära en extra belastning på ländrygg och bäcken.

Alla gravida kvinnor får en påverkan på bindväven. Alla får inte besvär av detta, men vissa får det och det kan drabba vem som helst under graviditeten. Det har visat sig att kvinnor som varit fysiskt aktiva regelbundet innan graviditeten löper mindre risk att få ländryggsbesvär under och även efter graviditeten.

Om du har haft ett jobb med tunga lyft eller har haft ländryggsbesvär tidigare i livet är risken större. Har du haft ländryggs- eller bäckenbesvär under tidigare graviditeter är risken också stor att du får besvär nästa gång du blir gravid. Upprepade graviditeter ökar också risken. En del kvinnor får ont redan tidigt i graviditeten, men det är vanligast under den senare hälften.

Symtom

Bäckenet

När bäckenlederna mjukas upp blir bäckenet mer rörligt och ostadigt. Ofta får du värk i korsryggen, ner i skinkorna eller framtill från blygdbenet mot ljumskarna.

Andra symtom kan vara att du:

  • har svårt att gå fort
  • inte klarar av att ta långa kliv
  • får ont av att gå i trappor
  • har svårt att vända dig i sängen eller ligga på rygg
  • har svårt att ställa dig upp från sittande och problem när du sätter dig ner.



All info och bilden är hämtad här.


Magbild

Det är några som har efterlyst en magbild. Jag känner att lägger man ut en magbild för tidigt så ser man ju bara allmänt fet ut, men nu ser jag faktiskt gravid ut:)

Varsågoda!




Lite gravidmage är det allt;)

RSS 2.0