Jag och bebisen ligger i sängen och sover i kapp. Eller bebisen sover och jag tittar på Rederiet. 

Det ska bli skönt att lämna det här året bakom oss och se framåt. 

Jag hoppas att 2018 kommer bjuda på mycket skratt och glädje och inte lika mycket ensamhet som 2017 bestod av. 

Man behöver inte vara ensam för att känna sig ensam. Det är en känsla som kan infinna sig även om man umgås med massor av människor. Den känslan vill jag bli av med. Jag vill hitta tillbaka till de personer som betyder nåt för mig. 

Det känns lite som att jag har lagt för mycket tid och energi på fel människor, såna människor som ser mig som "bra att ha", att jag har varit för blåögd, hjälp folk och ställt upp på folk utan att få det minsta tillbaka. Till slut tröttnar man. Man slutar lita på människor. Man slutar höra av sig till människor. 

Det syns väldigt sällan utanpå mig att jag inte mår bra, men insidan är trasig. Jag drar mig undan. När jag visar mig så sätter jag på mig mitt falska leende. 

När jag jobbar så mår jag bra. Då fokuserar jag helt på jobbet. Då stänger jag av alla känslor. Därför blir det ibland lite mer jobb än det borde bli. Men nu när bebisen har flyttat hem till oss så kommer den att få all min lediga tid. Jag ska se till att den trivs hos oss. Lilla söta tjejen. Hon har inte fått nåt namn ännu, så hon får heta "bebisen" en stund till 😀. 

Nä, nu får det vara nog med svamlandet. 

Gott nytt år. Bort med det gamla och in med det nya 👌🏻🎉 

Hoppas på en härlig kväll, för er och för mig.