Hålla masken

Ibland undrar jag hur mycket man ska orka. Hur länge ska man låtsas som att allt är bra? 

Jag känner en oro i kroppen hela tiden. Det känns som att allt känns bra inför framtiden, men det är ändå nåt som ligger och gnager hela tiden. 

Jag har nära till gråt. Hela tiden. Sålänge jag jobbar så tänker jag inte. Därför jobbar jag mer än jag borde. Just nu hatar jag att jag är HSP. Jag känner mig ensam, övergiven och bortglömd. Vart är alla? Alla som jag räknade som vänner verkar ha försvunnit. Jag vet inte vad jag har gjort, men uppenbarligen är det nåt. 

(null)


Jag försöker att inte tänka på att jag är ensam, men hur jag än vrider och vänder på det så vet jag ingen jag kan lita på till 100%. Det finns ingen som jag känner att jag kan höra av mig till dygnet runt vid behov och att den personen skulle släppa det den håller på med för att ställa upp för mig. 

Jag skulle göra det för alldeles för många personer. Jag måste sluta ställa upp på folk. Jag orkar inte bli besviken. 

Nu kanske jag öppnade mig lite mer än jag borde, men då kanske nån av mina vänner förstår hur jag känner och hör av sig. Jag menar inte att alla ska höra av sig varje dag, men just nu känns det som att ingen ens finns kvar. 

Jag orkar inte vara ensam längre. 

Postat av: Cissi

Massa kramar! Kan inte säga annat än jag känner igen mig... Hoppas du haft en fin julhelg

2017-12-26 @ 17:18:20
URL: http://nastanperfekt.blo.gg

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:


Trackback
RSS 2.0