Blötdjur
Ibland undrar jag om mina barn verkligen är människor. Jag tror att båda har varit något vattendjur i ett tidigare liv.
Idag var vi i badhuset. Oliwer hoppade som en tok från 1 meters svikten. Två st större pojkar var där samtidigt och ville hoppa från 3 meter.
Jag trodde aldrig att Oliwer skulle hoppa. Jösses så fel jag hade. Det där var ju inga problem alls.
Han klättrade stolt upp för stegen, tittade ner i vattnet och såg till att ingen var där. Sen hoppade han. Som han hoppade!
Han sprang upp igen och hoppade. Varv efter varv.
Jag frågade en bekant som jobbar där (som badvakt) om man fortfarande kan ta simmärken. Det kunde man och jag tog reda på om Oliwer kunde ta något.
Ett av märkena var just att hoppa från 3 meter. Dock utan armpuffar. Oliwer tvekade lite men kände sig säker när jag försäkrade honom om att jag skulle vara nere i vattnet och dra upp honom om han inte skulle komma upp själv.
Med självsäkra steg klättrade han upp för stegen, utan armpuffar, tittade ner o vattnet, fick syn på mig, och hoppade.
Han kom upp till ytan helt utan problem och det bara lös om honom. Han utstrålade så mycket lycka och så mycket stolthet! Han klarade det! Han klarade att få sitt livs första simmärke och han klarade att hoppa från 3 meter utan armpuffar.
En stolt kille fick sitt fina märke ute i kassan och en (om det är möjligt) ännu stoltare mamma betalade med glädje.
Vissa dagar är man galet stolt över sina barn.
Att Towa simmade runt som en tok med armpuffar och simdyna är ett inlägg för sig :)
Trackback
