Sluta blogga?
Idag när jag satt och körde bil så började jag fundera. Jag funderade på folk som inte bloggar.
Jag har tänkt några gånger om jag ska sluta blogga. Sluta visa bilder på mina barn på nätet. Sluta visa upp allt man köper och sluta skryta om när man hittar bra saker på rean.
Ingen är anonym på internet och vill man leta reda på någon så är det inga problem. Internet underlättar galet mycket.
Det som jag satt och tänkte på är folk som inte bloggar. De som inte skriver något alls. De som har ett liv. (Eller kanske inte har ett liv??)
Sen tänkte jag lite till.
Jag älskar min blogg. Jag ÄR min blogg. Min blogg ÄR jag. Jag gillar att berätta om vad vi har sysslat med på dagen. Jag gillar att skryta om jag har hittat något riktigt guldkorn på någon rea. Jag gillar att visa fina bilder på mina barn, och bilder på andra "roliga" saker. Min blogg är min dagbok. Jag gillar att kunna titta tillbaka och se vad vi gjorde förra veckan, förra månaden eller förra året.
Om jag skulle sluta blogga skulle jag inte kunna åka på alla roliga event. Mammabloggalorna, mammabloggkryssningen och alla andra roliga bloggevent.
Jag har lärt känna så himla många fina bloggerskor där ute i cyberspace. En del (ganska många) har jag träffat IRL. Vissa kommer jag aldrig att träffa, men det känns ändå som att jag känner dem. En del har jag följt i flera år och glider troget in på deras bloggar varje dag.
Det finns folk som varken bloggar eller läser andras bloggar. Vad är det för liv? Inte mitt iaf.
Nej, just nu ser jag inget slut på mitt "bloggeri". Någon gång kommer jag förmodligen att tänka om och sluta skriva ner alla mina tankar i min dagbok på internet. Den dagen jag tröttnar, då ska jag sluta skriva. Men det kommer inte hända idag. Inte imorgon och garanterat inte nästa vecka.
Jag älskar er, mina cybervänner ♥
Ni vet vilka ni är;)
Jag har tänkt några gånger om jag ska sluta blogga. Sluta visa bilder på mina barn på nätet. Sluta visa upp allt man köper och sluta skryta om när man hittar bra saker på rean.
Ingen är anonym på internet och vill man leta reda på någon så är det inga problem. Internet underlättar galet mycket.
Det som jag satt och tänkte på är folk som inte bloggar. De som inte skriver något alls. De som har ett liv. (Eller kanske inte har ett liv??)
Sen tänkte jag lite till.
Jag älskar min blogg. Jag ÄR min blogg. Min blogg ÄR jag. Jag gillar att berätta om vad vi har sysslat med på dagen. Jag gillar att skryta om jag har hittat något riktigt guldkorn på någon rea. Jag gillar att visa fina bilder på mina barn, och bilder på andra "roliga" saker. Min blogg är min dagbok. Jag gillar att kunna titta tillbaka och se vad vi gjorde förra veckan, förra månaden eller förra året.
Om jag skulle sluta blogga skulle jag inte kunna åka på alla roliga event. Mammabloggalorna, mammabloggkryssningen och alla andra roliga bloggevent.
Jag har lärt känna så himla många fina bloggerskor där ute i cyberspace. En del (ganska många) har jag träffat IRL. Vissa kommer jag aldrig att träffa, men det känns ändå som att jag känner dem. En del har jag följt i flera år och glider troget in på deras bloggar varje dag.
Det finns folk som varken bloggar eller läser andras bloggar. Vad är det för liv? Inte mitt iaf.
Nej, just nu ser jag inget slut på mitt "bloggeri". Någon gång kommer jag förmodligen att tänka om och sluta skriva ner alla mina tankar i min dagbok på internet. Den dagen jag tröttnar, då ska jag sluta skriva. Men det kommer inte hända idag. Inte imorgon och garanterat inte nästa vecka.
Jag älskar er, mina cybervänner ♥
Ni vet vilka ni är;)
Postat av: Matts Jansson
jag tycker som du,men jag läser både kill och tjej bloggar
Postat av: Sandra - mamma till Molly
Åh så bra skrivet! :) Stämmer så väl in på mig också! :) Den dagen Molly kommer säga nej mamma, jag vill inte vara med i din blogg nå mer då slutar jag lägga upp bilder på henne :P
Postat av: Emelie- mamma till Elliott och Leila
Riktigt bra skrivet. Kunde lika gärna varit jag som skrivit det ju ;)
Du får INTE sluta blogga ju, vad ska jag då läsa?
Kramis
Postat av: Ewa (mamma till 6 döttrar)
Ja du får inte sluta :) Vi har ju just lärt "känna" varandra :)
Kram
Trackback
