Tandläkaren. Igen.
De ringde häromdagen och sa att jag var kallad till tandläkaren. What? Igen? Jag var ju där och lagade ett hål för ca en månad sen, så jag frågade vad det gällde. Det var en vanlig rutinundersökning sa hon. Jag trodde att jag hade gjort en sån, men tydligen hade jag inte det, så det var likabra att åka på ännu en tur till tandläkaren.
Idag var det dags. Jag borstade tänderna supernoga, körde hem resten av familjen till Mormor och begav mig mot Helvetet.
Det var en kille, ca en meter hög som ropade upp mitt namn. Han var inte svensk och jag hade aldrig sett honom förut. Han tog bra hand om mig där inne i rummet och frågade lite försiktigt vad jag hade gjort med min läpp...
Han gjorde undersökningen, konstaterade att allt såg bra ut (förutom någon början till något hål, men det skulle de inte göra nåt åt i år, utan titta på nästa år igen.)
Efter en stund säger han att han ska peta lite på mitt tandkött för att det är infekterat. Gaaaah. Dra åt h*e så ont det gjorde! Det kom hur mycket blod som helst och det kom tårar i mina ögon. "Går det bra?" frågade han. "Mmmm det går bra, men det gör ont" pep jag fram.
När han äntligen var färdig med allt så tackade han för sig, jag drog en lättnads suck och halvsprang ut mot bilen. Ett helt år tills nästa gång som jag måste bege mig in dit till de hemska lokalerna.
Jag har aldrig brytt mig speciellt om att gå till tandläkaren, men efter att de lagade hålet för en månad sen så har jag blivit väldigt skeptisk mot dem eftersom att de typ drog sönder min käke vid det tillfället.
Nääe, jag föder hellre barn än går till tandläkaren. Det får man iaf nåt för. (Ja, jag vet att man måste gå till tandläkaren, men nu bortser vi från det;)).
Sen att jag ska föda barn om några månader och förmodligen kommer skrika "Jag går hellre till tandläkaren, än att föda barn!", det är ju en helt annan sak.
Idag var det dags. Jag borstade tänderna supernoga, körde hem resten av familjen till Mormor och begav mig mot Helvetet.
Det var en kille, ca en meter hög som ropade upp mitt namn. Han var inte svensk och jag hade aldrig sett honom förut. Han tog bra hand om mig där inne i rummet och frågade lite försiktigt vad jag hade gjort med min läpp...
Han gjorde undersökningen, konstaterade att allt såg bra ut (förutom någon början till något hål, men det skulle de inte göra nåt åt i år, utan titta på nästa år igen.)
Efter en stund säger han att han ska peta lite på mitt tandkött för att det är infekterat. Gaaaah. Dra åt h*e så ont det gjorde! Det kom hur mycket blod som helst och det kom tårar i mina ögon. "Går det bra?" frågade han. "Mmmm det går bra, men det gör ont" pep jag fram.
När han äntligen var färdig med allt så tackade han för sig, jag drog en lättnads suck och halvsprang ut mot bilen. Ett helt år tills nästa gång som jag måste bege mig in dit till de hemska lokalerna.
Jag har aldrig brytt mig speciellt om att gå till tandläkaren, men efter att de lagade hålet för en månad sen så har jag blivit väldigt skeptisk mot dem eftersom att de typ drog sönder min käke vid det tillfället.
Nääe, jag föder hellre barn än går till tandläkaren. Det får man iaf nåt för. (Ja, jag vet att man måste gå till tandläkaren, men nu bortser vi från det;)).
Sen att jag ska föda barn om några månader och förmodligen kommer skrika "Jag går hellre till tandläkaren, än att föda barn!", det är ju en helt annan sak.
Postat av: ♥ En pojkmammas vardag ♥
Du var lika tuff och duktig som jag!! Och läskigt det låter att dom nästan slet sönder din käke .. vad hände?
Kram
Trackback
