Dödsdansen
I måndags åkte jag och Darlingen upp till Sthlm för att gå på teater.
Vi tog god tid på oss och kände aldrig någon tidspress. Skönt, vi är ofta ute i sista minuten.
Vi kom fram till Maxim ca en timme före föreställningen så vi passade på att äta varsin gyrosrulle i parken utanför.
Ca en kvart innan föreställningen skulle börja så fick vi gå in och sätta oss.
Känslan inne på teatern var gammalt. Gamla röda stolar. Trånga och man visste inte riktigt vilken stol som var på vilket nummer.
Regissören pratade lite med oss, berättade att det var generalrepetition och sen startade showen.
Det var tre skådespelare. Mikael Persbrandt, Lena Endre och Thomas Hanzon.
Handlingen var väldigt.. Speciell..
Den var bitvis svår att förstå men hade ändå en ganska bra handling.
Det var så mycket kärlek och så mycket hat på scen. Det märks att det är tre st vana skådespelare och jag tror inte att vem som helst skulle kunna hantera att spela de rollerna.
Det var mysigt att åka iväg ensam med min Darling, det behövs ibland :)
Sen att pjäsen var lite betänksam, det kunde man ju räkna ut eftersom att det var skrivet av Strindberg.
Tack till Marlene och Annelie donnornas lilla bloggdagen för att vi fick se Dödsdansen :)
Trackback
