Dag 08 – Ett ögonblick

Ett stort ögonblick i mitt liv (förutom när Oliwer föddes) var när vi efter 10 dagar fick beskedet att vi fick åka hem från Neonatalen på Eskilstuna lasarett.

Känslan att vi fick ta med oss den lilla bebisen hem. Att vi skulle klara av att ta hand om honom helt själva. Vi satte den lilla minikillen i den superstora bilstolen och satte fast den i bilen. Jag satt bak med honom och tittade på honom under hela resan hem (Ca en timmes bilfärd).









Han sov hela bilresan hem och vi förstod ganska snabbt att han "klarar" sig bra själv i baksätet:)


Åh vad jag älskar honom! Han är det absolut bästa som finns!
♥Oliwer♥

2010-11-29 @ 20:42:21 30 dagars texter ♥ Permalink

Åh vad gulligt ;-) Hur liten var han??? Jag kommer ihåg när vi fick komma hem efter 3 veckor på neo med William - och jag hade ett finger på honom hela tiden i bilen - overallen i minsta storleken var så stor att han nästan fick plats i ena benet ;-)



Kram

Vilken minikille! ^^ Så söt!

Men jag måste säga att han är sig verkligen lik ändå. :)

För oss var nog känslan ungefär densamma när väl vi fick åka hem från sjukhuset. ÄNTLIGEN skulle vi få rå om oss själva. :)

Men oj, det syns verkligen att det är Oliwer fast han är så liten :) Att utsendet hängt med. Tycker min dotter ändrar utsende hela tiden :)

mysigt att se dom korten igen från när han var så liten =) Härligt minne det där, har ett likadant =)Hoppas att allt är bra! Kramar