Plastgips

Idag var jag och Oliwer på sjukhuset och bytte gips.
 
Oliwer skötte sig exemplariskt hela dagen. Han låg fint och still på britsen när gipset sågades av, när det nya gipset sattes dit och när vi var på röntgen.
 
 
Han fick välja färg på det nya gipset och talade om att han faktiskt ääääälskaaaar blått! :)
 
Vi pratade lite om att ev få låna hem en rullstol, men eftersom att han är så pass rörlig som han är så vet jag inte om en rullstol skulle användas. Nu får han dessutom stödja på gipset, så vi tackade nej till det. Han fick en liten "sko" som han nästan kan gå helt normalt med. Frågan är om han ens kommer att använda sina kryckor nu?
 
När vi satt hos läkaren och kikade på de nya röntgenbilderna så såg vi inte ens frakturen.
Om ca 2-3 veckor ska vi tillbaka till sjukhuset och kika på benet igen. Antingen så byter vi till ett mindre gips, eller så blir vi av med det helt. Jag vågar dock inte hoppas på det ännu.
 
 
 
Men hur gick olyckan till?
 
 
Jag och Darlingen satt i köket och åt mat. Oliwer var på nedervåningen. Helt plötsligt så hörde vi hur det dunsade till och det mest hjärtskärande skriket hördes.
 
 
Jag sprang ner för trappen och bar upp Oliwer till hans säng. Vi frågade om han hade ont och var han hade ont. Han pekade på smalbenet. Vi försökte få honom att stödja på benet, men det var lönlöst. Han skrek högre och kunde verkligen inte stå upp. Medans Darlingen ringde 1177 ringde jag till några av våra sjuksköterskegrannar. Ingen svarade, varken 1177 eller sjuksyrrorna.
Jag testade igen att få Oliwer att stödja på benet, men samma sak igen, han föll ihop. (Eller föll ihop gjorde han inte, jag höll ju i honom, men benet funkade inte)
 
Vi letade reda på ett bandage och jag lindade hans fot. Vi ringde Farmor och Farfar och förklarade läget att vi planerade att åka in till akuten och att vi behövde lämna Towa hos dem. 
 
 
Vi hade en sån himla tur inne på akuten och vi satt i bilen på väg hem redan två timmar senare.
 
 
 
Olyckan gick till så här:
(Oliwer har berättat)
 
 
Oliwer klättrade upp på spjälorna och höll sig fast i övervåningens golv. Där tappade han taget och föll ca 2,5 meter rakt ner på betonggolvet.
 
Tänk sån tur han hade ändå, att det "bara" var benet. Jag vågar inte ens tänka tanken på hur det kunde gått om han hade slagit i huvudet.

Postat av: Hanna Of Sweden

aj aj aj! det va inget dåligt fall... usch och fy! men som du skriver, tänk OM det hade varit huvdet! :-O hemska tanke! =(
hoppas han är helöt utan gips snart!

kram Hanna

2012-11-12 @ 16:44:11
URL: http://hannaofsweden.se
Postat av: Martina

Men oj! Vilka klätterapor de ska vara jämt barn...
Vilken ofantlig tur att det gick "bra"!!

2012-11-12 @ 16:47:29
URL: http://ytterligare.blogspot.com
Postat av: Tezzabodin

Usch vad otäckt! Tur att det slutade väl!! Hoppas att han blir av med gipser. Sen då!! Kramar!

2012-11-12 @ 17:26:49
URL: http://tezz87.blogg.se
Postat av: Carolina

Men usch o fy så läskigt... dessa klätterapor! kram

2012-11-12 @ 17:54:06
URL: http://carolina1979.se
Postat av: SOLAN

Nä fy va läskigt. Hade kunnat går riktigt illa.

2012-11-13 @ 09:17:54
URL: http://Lillboda.webblogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:


Trackback
RSS 2.0