"Drömmen om ett barn"
Idag var första avsnittet av "Drömmen om ett barn". Det är Renée Nyberg som är programledare och serien handlar om par som av olika anledningar är ofrivilligt barnlösa.
Jag satt i soffan med Towa sovandes på bröstet och tittade. När de pratade om hur mycket de längtar efter barn så kände jag hur det tårades i mina ögon. Jag kände igen mig så himla väl.
Jag började tänka på alla våra missfall (4st) och hur himla efterlängtad lilla Towa var. Jag är så himla glad att jag har fått två st fina och friska barn. Missfallen kommer aldrig att försvinna från minnet, men man kan ändå lägga dem bakom sig. De har gjort mig starkare och jag är ändå glad över att vi fick dem, för hade vi inte fått dem så hade vi inte fått de här två barnen som vi har fått. Eller hur?
Jag har aldrig fattat varför folk är så rädda att prata om missfall? Det är som en oskriven regel att man absolut inte får prata om det. Att det är något fult. Man kan inte rå för det. Det är ingens fel.
Missfall är kroppens sätt att tala om att något är fel.
Nehe, nu ska vi inte tänka mer på missfallen. Det är som det är.
Jag satt i soffan med Towa sovandes på bröstet och tittade. När de pratade om hur mycket de längtar efter barn så kände jag hur det tårades i mina ögon. Jag kände igen mig så himla väl.
Jag började tänka på alla våra missfall (4st) och hur himla efterlängtad lilla Towa var. Jag är så himla glad att jag har fått två st fina och friska barn. Missfallen kommer aldrig att försvinna från minnet, men man kan ändå lägga dem bakom sig. De har gjort mig starkare och jag är ändå glad över att vi fick dem, för hade vi inte fått dem så hade vi inte fått de här två barnen som vi har fått. Eller hur?
Jag har aldrig fattat varför folk är så rädda att prata om missfall? Det är som en oskriven regel att man absolut inte får prata om det. Att det är något fult. Man kan inte rå för det. Det är ingens fel.
Missfall är kroppens sätt att tala om att något är fel.
Nehe, nu ska vi inte tänka mer på missfallen. Det är som det är.
Postat av: Carolina
Hejhej! Kikar in här någongång då och då men är dålig på att kommentera! För det första stort Grattis till lilla Towa!
Jag håller verkligen med dig att folk är så rädda för att prata om missfall. Det är ju (i de flesta fall) inget man kan göra något åt utan de är kroppens sätt att säga att barnet inte mår riktig bra/är riktigt frisk eller så...
Vi har fått två stycken missfall, båda två i väldigt tidigt stadie och den andra gången var det verkligen som att få en stor sten i skallen. Orken liksom tog slut och vi sa till varann att vi faktiskt fick inse att vi inte skulle kunna få något syskon till Edvin... Men så en dag i maj så var det ett plus på stickan och ut kom en alldeles perfekt lillasyster!
Ha en bra dag!
Trackback
