Vänner
Det här med vänner. Man har massor med ytliga vänner, men vilka är ens riktiga vänner?
Det frågar jag mig ofta. Vem kan jag verkligen lita på till 100%. Att jag kan lita på att det som jag säger, stannar där till 100%. Att man kan ringa när som helst på dygnet och vännen säger bara "Ring mig när du vill, jag kommer".
Det är inte många vänner som är så. De flesta skulle bli mer irriterade än hjälpsamma. Vid vissa tillfällen så behöver man en vän att prata med. Att kramas med. Kanske bara sitta helt tyst bredvid. Bara att känna att han/hon finns där.
En vän betyder så himla mycket. När man mår dåligt ska man inte ens behöva säga att man mår dåligt, för det ser vännen.
En vän till mig skulle flytta en väldans lång väg hem. Jag tvekade inte en sekund att hjälpa till. Jag skulle ta ledigt från jobbet, ta bilen och åka hem till den vännen och hämta alla saker och sen åka hem igen (kan tillägga att det var inte ens i Sverige). Jag skulle inte ens tänka på att inte ställa upp. Nu löste sig allt ändå, men det är tanken som räknas.
Jag ser mig själv som en sån vän som man alltid kan lita på. Jag ställer upp och skjutsar, hämtar, bjuder på fika, osv osv.
Men finns det någon av mina vänner som skulle göra samma sak för mig?
Det tåls att fundera på.
Jag vet att jag iaf har en sån vän. En vän som jag har känt i en himla massa år, dock tappade vi kontakten i några år, men har nu återfunnit den. Till min stora lycka!
Det frågar jag mig ofta. Vem kan jag verkligen lita på till 100%. Att jag kan lita på att det som jag säger, stannar där till 100%. Att man kan ringa när som helst på dygnet och vännen säger bara "Ring mig när du vill, jag kommer".
Det är inte många vänner som är så. De flesta skulle bli mer irriterade än hjälpsamma. Vid vissa tillfällen så behöver man en vän att prata med. Att kramas med. Kanske bara sitta helt tyst bredvid. Bara att känna att han/hon finns där.
En vän betyder så himla mycket. När man mår dåligt ska man inte ens behöva säga att man mår dåligt, för det ser vännen.
En vän till mig skulle flytta en väldans lång väg hem. Jag tvekade inte en sekund att hjälpa till. Jag skulle ta ledigt från jobbet, ta bilen och åka hem till den vännen och hämta alla saker och sen åka hem igen (kan tillägga att det var inte ens i Sverige). Jag skulle inte ens tänka på att inte ställa upp. Nu löste sig allt ändå, men det är tanken som räknas.
Jag ser mig själv som en sån vän som man alltid kan lita på. Jag ställer upp och skjutsar, hämtar, bjuder på fika, osv osv.
Men finns det någon av mina vänner som skulle göra samma sak för mig?
Det tåls att fundera på.
Jag vet att jag iaf har en sån vän. En vän som jag har känt i en himla massa år, dock tappade vi kontakten i några år, men har nu återfunnit den. Till min stora lycka!
♥ Tack för att du finns Elin:) ♥
Trackback
